När blir man egentligen medelålders nuförtiden? Jag har tänkt på det här en hel del på senare tid, kanske för att jag börjar närma mig någon sorts kritisk ålder själv. Förr i tiden säg på 1800-talet eller kanske ända fram till 1950-talet fanns det liksom ingen sådan uppdelning i olika klart definierade åldersgrupper med egna och klart urskiljbara, lättidentifierade attribut. Barn var barn tills de var en 18-20 eller kanske 14-15 i fattigare samhällsgrupper där man var tvungen att sätta igång och arbeta på heltid långt tidigare än i de uppburna klasserna. Från de datum man började förvärvsarbeta alternativt från den dagen man gifte sig var man vuxen. Det fanns inget ung vuxen mellan läge som idag tydligen kan omfatta män i 35-årsåldern som springer runt i kortbyxor och åker skateboard på fritiden. Nej på den tiden klädde sig en vuxen man eller kvinna sig i (ungefärligen) samma kläder de skulle ha livet ut. Kostym och hatt, lång kjol och hatt. Man blev i princip medelålders direkt efter att barndomen tog slut. Sedan någon gång kring 50 tog ålderdomen vid varpå åldersadekvat beteende innebar bland annat käppviftade, utdelning av svettiga karameller till osnutna barn, kanske köp av diverse gamla saker hos det där trevliga auktionshuset och ”sitta i parken och mata fåglar”. Numer verkar ju å andra sidan inte ens folk i femtioårsåldern anse att de är medelålders. I och för sig, när jag var yngre la jag gränsen vid 30 år, det kan jag tycka var lite för tidigt nu. 40 känns rimligt men sen kan kanske medelålderns inträde till viss del påverkas av personliga egenskaper. Jag kommer tydligen ihåg åtminstone ett par personer som var medelålders redan under gymnasietiden.